More av min novell
Nästa dag tvingade mamma mig till skolan. Hon sa att jag inte hade feber, och det hade jag ju inte heller, så vad skulle jag göra?
Jag gick till skolan ensam. Min bästis, Elsa, som också var min enda kompis, var sjuk. Och hon var sjuk på riktigt. Halvvägs till skolan svängde Tobbe in framför mig. Jag hoppade in bakom första bästa träd för att gömma mig. Tobbe fick absolut inte se mig. Som tur är verkade det inte som att han hade gjort det heller.
I skolan var jag helt borta. På rasterna gick jag själv. I skolmatsalen satt jag själv och åt. Ingen ville vara med mig. Så plötsligt såg jag att en tjej i min klass, Lina, kom gående mot mig. Hon skulle säkert säga något som "Hur känns det att vara ensam? Det måste bli tröttsamt efter ett tag. Du kan få vara med mig... INTE!!!" Så skulle alla hennes kompisar skratta. Men konstigt nog så verkade hennes kompisar skratta åt henne. Jag undrade varför. Lina var framme vid mig nu.
"Hej Andrea" sa hon.
"Och vad vill du då" svarade jag elakt. "Vara lika taskig som vanligt, eller?"
"Nej, jag vill bara säga förlåt. Du har inte gjort mig någonting, så varför vara taskig? Jag undrar bara... Vi kanske... Skulle kunna bli... Kompisar?"
Jag blev helt paff. Kompisar?! Efter allt hon och hennes elaka vänner gjort mot mig!? Skulle inte tro det. Men å andra sidan verkade hon verkligen mena det hon sa. Kanske ville hon bara lura mig igen för att få mig att känna mig dum. Jag visste inte. Men det kanske var värt ett försök?
Forts.
Jag vaknade på sängen. Det hade bara varit en dröm. En hemsk, hemsk dröm. Samma dröm som jag hade haft natten innan. Och natten innan det, och innan det, och innan det. Jag pustade ut, samtidigt som jag tänkte på vad jag skulle göra. Hur kom det sig att Tobbe inte gillade mig? Hur kom det sig att han var kär i Bella, skolans bitch? Hur kom det sig att jag var så ful?
Jag kände mig så hemsk. Jag var beredd på att göra precis vad som helst för att få Tobbe. Precis, precis vad som helst.
Jag ville inte gå till skolan den dagen, så jag låtsades vara sjuk. Egentligen mådde jag hur bra som helst, det var bara sorg som tyngde mitt hjärta. När mamma hade gått gick jag ner i köket och gjorde mig en macka med jordnötssmör. Jag började äta. Jag hade inget att göra medan jag åt, och eftersom jag tyckte att det var så tråkigt att bara tugga så tittade jag på burken. "Ingredienser" stog det. Jag började läsa.
"Jordnötter, socker, salt, konserveringsmedel..." Vänta. Jag kan ju inte äta den här skiten. Jag spottade ut det jag hade i munnen och slängde resten av smörgåsen. Jag förstog plötsligt varför jag var så tjock. Jag åt bara dålig mat, smörgåsar till frukost, pizza som jag hade med mig till skolan till lunch, ännu mera smörgåsar till mellis, hämtmat till middag med efterrätt och smörgåsar innan jag gick och la mig. Jag hämtade sallad, tomat, oliver och gurka i kylen. Sedan gjorde jag mig en snygg sallad. Jag blev ganska nöjd, faktist. Om jag åt det här skulle jag gå ner i vikt, bli smalare, snyggare och lättare. Då skulle Tobbe defenitivt vilja ha mig.
Novell
Jag ska börja skriva en novell här på min blogg! Här kmr första inlägget:
Jag drog ner byxorna. Stack kniven i mina feta lår. Det sved förfärligt. Men Tobbe skulle aldrig vilja ha mig om jag var så här fet. Jag tog nål och sytråd och stack genom skinnet. Jag skulle förblöda om jag inte ringde 112. Jag tog telefonen och slog numret. Men istället slog jag 221. Jag kände hur jag sjönk till golvet. Jag mådde illa. Det sista jag minns är att jag spydde på golvet. Sedan blev allting svart.
Det blev ett ganska kort inlägg men mer kmr efter lite kommentarer!! =)
